Mulu

Efter frukost ger jag mej iväg till Moon Milk cave den enda grottan man får ge sej in i utan guide. Jag fortsätter ut på andra sidan grottan mot ”Vind cave” där guider kommer att möta upp. Även andra besökare som kommer flodvägen. Men det är så grunt att dom måste hoppa i och hjälpa till att skjuta båten över sandbankar och stenar. Något jag inte tänker göra med tanke på hur lång tid det tar för mina vandrarkängor att torka. Det skulle betyda att att jag reste härifrån i blöta kängor, inte så mysigt. Pratar lite med guiderna och några grottforskare från USA medan vi väntar på att övriga ska ta sej upp från floden till grottöppningen. Forskarna är där för att ta vattenprover för att se hur den högre värmen påverkar innehållet av sediment och mineraler. Som i sin tur påverkar uppbyggnaden av stalaktiter och stalagmiter. En av guiderna berättar att det vid camp 5 nedanför ”The pinakles” är ca 10 grader varmare än vanligt nattetid och att hon för första gången upplevt svårighet att sova där uppe pga. värmen. Men hon verkar trivas bäst med att utforska grottsystemet. Som längst har hon tillbringat en hel vecka under jord med att utforska nya gångar. Inne i grottorna förklarar hon hur man kan använda dom linjer som vattnet mejslat ut i grottväggarna för att räkna ut hur man ska hitta tillbaks om man är vilse där nere. Rent spontant känns det som om att se till att man inte blir vilse där nere är ett bättre sätt, men vad vet väl jag om grottforskning!? I ”Vind cave” har tidigare en enorm flod mejslat ut grottan. Men nu är det vinden som pressas ihop vid några trängre passager som ger både skön svalka och namnet åt grottan