Fast i Beijing

I bland är det inte lätt att få till det. Med besked om oroligheterna i Bangkok beslutade jag att stanna i Hua Hin över Songkran och åka direkt till flygplatsen i Bangkok. Så långt fungerade allt väl. En rätt lång väntan på flygplatsen men det är jag van nu för tiden. Jag checkade in kvällen 15/4 men flyget gick 01.00. Någon timma innan avgång började flyg mot Europa ställas in. Rycken om ett vulkanutbrott cirkulerade. Men när jag frågade så var det inga problem med vår flight. Vi landade i Beijing på utsatt tid och en ny 7 h väntan började. Efter några timmar på den väldigt kalla flygplatsen (dom som jobbade i butikerna var klädda i vinterjacka inomhus) började flighter mot Europa ställas in även här. Försökte få information om läget för mitt flyg, men det skulle vara OK. När jag någon timme före avgång ser att SAS fligt (som var en delad flight med den jag åkte) ställdes in frågade jag igen, men inga problem flyget skulle gå. 5 minuter senare var mitt flyg inställt. Någon information fanns inte att få. Några bolag hämtade upp sina passagerare men vi fick vänta vi vår gate. Till slut kom någon och lotsade oss ut förbi passkontrollen utan någon kontroll. Så nu var man olaglig immigrant i Kina. Vi fördes till ett hotell och ombads vänta på besked. Efter en natt där fick vi besked om att om vi ville stanna så fick vi betala själva. Dom flesta for ut till flygplatsen för att få veta vad som var på gång och när vi skulle få flyga hem. Men på flygplatsen var det kaos. Alla ville boka om och i köerna utbröt nästan slagsmål. Inget flyg att boka om till fanns inom 2 veckor. Ville man prova att flyga någon anna stans skulle man få betala själv. Boka faktiskt ett flyg till Bangkok och försökte få dom att betala detta. Efter som jag ansåg att dom kunde ha lämnat mej där från första början. Men icke. En mamma med 2 barn (bilden)som fanns på samma flyg som mej, dom hade inte fått någon natt på hotell. Så jag försökte prata med några från Air China men beskede var inga rum i dag. Nu var ryktesspridningen ordentligt på gång. Om krav på visum och om flyg som gick, det ara kokade av olika rykten. Nu hade man naturligtvis också tagit bort det trådlösa fria nätverk som man annars kan använda på flygplatsen. Underbart när man skulle behöva information och kunna berätta hem vad som händer. Sent på kvällen lyckas jag fixa ett hotell som flygbolaget betalar. Ett holländskt par hänger på och vi hamnar på ett rätt lyxigt hotell över natten. Provar att uppdatera bloggen. Men den är antagligen spärrad i Kina för den går inte att nå. Man kan ju inte ha en massa folk som skriver hur det är i Kina. Morgonen efter åker jag ut till flygplatsen igen. Nu är bästa datum för flyg hem 6/5 och inga rum från flygbolaget. Träffar en massa folk som själva betalar eller sovit på flygplatsen hela tiden. En Tysk kille har bokat biljett via Dubai till Aten. Han påstår att han sett en kvinna betala 1 000 000 yuan för en flygbiljett. Även det Holländska paret bokar den rutten. Själv har jag också ledsnat. Jag bokar en t o r Manilla. Spendera mer tid i Beijing känns helt uteslutet och Bangkok verkar vara lite rörigt än.

Gilis

Första dagarna är jag lite bedrövad över hur mycket som byggts och fortfarande byggs.Man bygger nu även på västra sidan av Trawangan trots att den sidan inte är så bra för badsugna.Vid lågvatten sticker korallerna upp ur vattnet direkt från strandkanten. Så det inte blir utrymme för bad.Men dom 200 rum som byggs där kommer nog ha pool och transport till andra sidan ön. Efter några dagars tillvänjning måste jag erkänna att avsaknaden från motortrafik och avgaser är väldigt skön.Snorklingen är fortfarande toppen.Såg havs sköldpadda 5 gånger idag.Såg även när en Barracuda attackerade ett stimm fisk jag låg och studerade rörelsemönstret på. Den slog till med fantastisk fart.Men blev ändå utan byte.Den stannade till ett ögonblick som i förundran över att inte fångat en enda av hela stimmet.En härlig upplevelse som tagen ur en naturfilm var det i alla fall.En bra resa ska innehålla en lagom mix av upplevelser, äventyr och sköna dagar på stranden.Sen vill ju många ha en dos shopping också.God mat vill man ju även ha hemma,så det ska man väl inte behöva nämna.

Sista sträckan till Gilis

På båten över till Lombok möter jag en Engelsk kvinna som blir väldigt upprörd när hon inser att hon betalat ca dubbelt så mycket som mej för transporten till Gilis,men vi åker samma tripp.Väl framme på Gilis Trawangan efter en båttur där vi får se solen gå ner bakom siluetten av Bali,så ordnar jag snabbt ett rum för natten.Har ingen lust att springa runt i mörkret och jaga boende.

Padangbaj

Någon sa att man inte ska åka tillbaks till ställen man har härliga minnen från"man riskerar bara att bli besviken och att förstöra fina minnen"som vederbörande sa.Men man vill ju återvända till platser som man trivts på och även visa dom för andra.Den mysiga lilla vita stranden strax utanför byn finns kvar.Men av alla vajande palmer som tidigare klättrade uppför sluttningen bakom stranden finns bara några få kvar och resten ser ut som en mix av grustag och ruiner.Det hela är ett jättelikt Koreanskt byggprjekt som dött ut..Pengarna var visst försnillade från något konto som hörde till Koreanska försvaret och ägaren/förskingraren sitter i Korreanskt fängelse.I alla fall om man ska tro vad lokalbefolkningen har att berätta.

Mot Gilis

Nu känns magen ok, så biljett är köpt till Gilis öarna med stop i Padangbaj på vägen dit.Har fått lite blandade omdömen av läget där nu.Så det är bara att kolla upp det hela på plats.Padangbaj är inte större än att jag ska hinna uppdatera mej och bara ta en natt där.Sen sen bär det vidare mot Gilis.

Den heliga solbrännan och anledning till ett gott skratt

När jag vandrar i skuggan av träden nere vid stranden i Kuta beach slår det mej att jag inte ”solat” en enda gång på resan. Då menar jag legat i solen för att bli brun som en ”vanlig” turist. Nog har jag fått sol på mej, men jag gör lite som lokalbefolkningen, håller mej i skuggan mitt på dagen och bara ligga och lapa sol blir aldrig av. Antagligen för att jag aldrig upplever solen som något jag måste ta vara på. Fick vid mina uppdateringar av transporter reda på att det nu bara är ett bolag mot tidigare tre som flyger från Bali till Labuanbajo. Följaktligen är också priserna ca dubbelt så höga som förra gången jag var här och undersökte kostnaderna. Fick mej ett gott skratt på vägen hem mot hotellet. Bali är fullt av folk som erbjuder massage. Någon ropar erbjudanden och lämnar lappar om dom olika behandlingarna var 5:e meter. Men jag brukar hålla rätt hög fart och inte stanna för att lyssna. Men den som kom med erbjudandet i går pratade fortare än en auktionsutropare på en fiskmarknad och han därför också få ur sej hela erbjudandet innan jag hann passera. Det lät ”Good massage lick banana combo, you know you want to”. Det var en ”ladyboy" som helt klart skulle skaffa jobb som auktionsutropare i stället. Jag skrattade för mej själv flera kvarter så att folk tittade lite undrande på mej.

Världen är bra liten

När jag kommer vandrande tillbaks efter att beställt mina nya linser till glasögonen(inte skottsäkra), möter jag ett bekant ansikte. Det är Janne, ”finnen” jag hjälpte hitta boende på Boracay. Han är på väg mot flygplatsen för att flyga till Singapore. Världen är bra liten ibland. Förväntade mej nog aldrig att se honom igen. Senast jag såg honom var på ett beachparty som jag ordnat med mat dryck och en blandning av lokala och internationella deltagare på södra änden av White beach Boracay. Han verkar vara i fin form förutom en lite sönderbränd näsa. Jag önska honom lycklig resa och ger mej ut för att undersöka transportpriser.