Den heliga solbrännan och anledning till ett gott skratt

När jag vandrar i skuggan av träden nere vid stranden i Kuta beach slår det mej att jag inte ”solat” en enda gång på resan. Då menar jag legat i solen för att bli brun som en ”vanlig” turist. Nog har jag fått sol på mej, men jag gör lite som lokalbefolkningen, håller mej i skuggan mitt på dagen och bara ligga och lapa sol blir aldrig av. Antagligen för att jag aldrig upplever solen som något jag måste ta vara på. Fick vid mina uppdateringar av transporter reda på att det nu bara är ett bolag mot tidigare tre som flyger från Bali till Labuanbajo. Följaktligen är också priserna ca dubbelt så höga som förra gången jag var här och undersökte kostnaderna. Fick mej ett gott skratt på vägen hem mot hotellet. Bali är fullt av folk som erbjuder massage. Någon ropar erbjudanden och lämnar lappar om dom olika behandlingarna var 5:e meter. Men jag brukar hålla rätt hög fart och inte stanna för att lyssna. Men den som kom med erbjudandet i går pratade fortare än en auktionsutropare på en fiskmarknad och han därför också få ur sej hela erbjudandet innan jag hann passera. Det lät ”Good massage lick banana combo, you know you want to”. Det var en ”ladyboy" som helt klart skulle skaffa jobb som auktionsutropare i stället. Jag skrattade för mej själv flera kvarter så att folk tittade lite undrande på mej.