Mot Boracay

Drar iväg mot KL Sentral strax efter 3 på morgonen. Allt flyter på bra och jag är incheckad och klar i god tid. Sitter bredvid en tjej som ska hem och hälsa på familjen i Filippinerna. Hon tjänar mer än dubbelt så mycket i Malaysia som i Filippinerna för samma typ av jobb. Mer än 10 % av Filippinernas befolkning jobbar utanför Filippinerna och skickar pengar hem till familjen. Efter som jag reser lätt med bara handbagage så är jag först genom passkontrollen och hinner göra upp med bussbolaget om att jag ska släppas av vid ett annat bolag som kör från Manila till Batangas. Medan jag sitter i bussen och väntar på övriga passagerare kommer en kvinna in i bussen och frågar om jag är på väg till Batangas. Hon var med på planet och har hört mitt samtal med tjejen jag satt bredvid. Det visar sej att det är första gången som hon ska ta bussen från Manila till Batangas och hon är väldigt nöjd med att jag fixat så att vi ska ha ett extra stopp vid ”rätt” bussterminal. Normalt brukar någon i familjen komma upp och hämta henne med bil i Manila. I Manila har alla bolag egna terminaler. Väldigt opraktiskt när man ska byta buss där. Som nummer 3 kommer en ung Finsk kille som också är på väg till Boracay. Han blir också rätt nöjd när han hör att jag också ska dit och har gjort den här resan några gånger tidigare. Han var inriktad på att det skulle ta några dagar att nå fram dit.

Överraskande möte

Har inget minne av någon bankomat på Clark flygplats så jag ger mej ut för att växla åt mej pesos. Väl medveten om att det bara finns en lag som gäller i exakt lika i alla länder ”Murphys Lag”, tar jag inte risken att komma helt utan lokal valuta . På väg tillbaks hör jag någon som säger ”Hi Mikel”. Jag ser mej lite förvånat omkring och ser det Indiska paret från Nya Zeeland som sitter och äter krabbor. Så jag blir inbjuden på krabblunch. Dom hade köpt en dagbiljett för bussarna men endast åkt till Petronas tvillingtorn, bara för att upptäcka att dom är stängda på måndagar. Så efter maten drar dom iväg för att prova lyckan i Menara Kuala Lumpur som var världens högsta skyskrapa fram till 2004. Där ska man kunna komma in fram till 21.30 så jag hoppas att dom kom upp och fick se Kuala Lumpur från ovan.

KL

Kommer till KL tidigt på morgonen, det är fortfarande mörkt. Traskar iväg mot Chinatown och tar in på ett hotell rätt nöjd med att jag fortfarande hittar direkt dit jag ska, trots mörker och att det var ett par år sen sist. Frågar på och runt hotellet efter rakapparat delar. Ingen framgång. Har haft mailkontakt med Ray i Filippinerna och han tror att det möjligtvis finns en chans i Manila. Viket i så fall betyder en extra dag knallande runt i Makati. Så jag tänker ut en ny strategi. Jag går upp till alla exklusiva shoppingcenter runt i Golden Triangle. Frågar där efter det dyraste och exklusivaste shoppingcentret, det var inte billigt. Men jag har på rekordtid fixat delarna jag behövda till min rakapparat. Nog kände jag mej lite som en katt bland hermelinerna när jag i vandrarkängor gick runt där inne. Nog är det konstigt, jag hittade lika lätt upp till Bukit Bintang (gatan där shopping distriktet ligger) som till Chinatown i morse. Men väl inne på shoppingcentret sprang jag åt fel håll direkt trots stora skyltar som beskrev planlösningen. Får väl se det som en vink från ovan att hålla mej borta från sådana ställen :o) Men alla som förstått att även små barn MÅSTE ha dyra märkeskläder är detta ett rent Mecka.

Iväg igen

Lämnar Penang med färja och åker sedan till Bukit Mejtaram för att kunna stiga på mitt tåg mot KL. Träffar på ett indiskt par från Nya Zeeland. Dom blir otroligt glada att det dyker upp fler än dom för att ta tåget. Jag får även veta att det bara var 2 v. Sedan tåget slutade gå upp till Butterworth. Inte undra på att jag inte kunde boka därifrån.

Fler tempel.

Vandrar runt och kikar på fler av dom många olika tempel som finns här. Vi ett av dom Kinesiska templen är det gott om offergåvor i form av frukt och mat. Tvärs över gatan ligger ett Hinduistiskt tempel och en liten bit bort en stor moské. Gator och gränder består av byggnader i många olika stilar och återspeglar alla olika folkgrupper som bott och bor här. Inte undra på att hela kärnan av George Town är klassat som UNESCO världsarv. Träffar på Hun igen, en Singapore kines jag mött på olika platser dom senaste dagarna. Slår följe med honom när han ska köpa antikt porslin. Inga problem för honom med språket, han behärskar 4 olika sorters kinesiska, engelska, arabiska , turkiska, franska lite malaysiska, inte säker på om det var något fler språk jag glömt. Han beklagar sej över värmen och fukten. Jag kontrar lite med värmeskillnaden för mej med tanke på kylan som var före ett tag sedan i Sverige. Nu hjälper det ju inte mot hans värmeutslag * lol *. Han är väldigt intresserad av resande, historia, kultur och religion. Så det saknas inte samtalsämnen precis. Avslutar dagen med en kall öl tillsammans med en amerikan som förespråkar att USA delas upp i flera olika länder. Han anser sej ha noll och intet gemensamt med folk från ”bibelbältet” i södra USA. Han är den första amerikan jag träffat som talat om att dela upp landet.

Rakproblem

I morse när jag rakade mej tänkte jag för mej själv ” känns nästan som om nätet framför knivarna på rakapparaten är lite trasigt”. Vid en närmare kontroll så var det mycket riktigt så. I bland önskar man att man hade fel. Efter att ha tillbringat 2 timmar på ett jättestort mall (shoppingcenter) och 2 timmar ute på stan jagande efter ”reservdelar” till min Braun rakapparat. Så har jag gett upp. Det hela känns märkligt bekant. Enda skillnaden är att förra gången var det i KL (Kuala Lumpur) för ca 5 år sedan. Resultatet blev i alla fall det samma, inga delar till rakapparaten. Den gången köpte jag en billig rakapparat i stället. Vet till och med i vilken låda i hallan den ligger i :o) .Med tanke på att skäggväxten hos dom flesta här i krokarna inskränker sej till ett eller två långa strån från något födelsemärke, är det inte så konstigt att det inte finns delar till dyrare rakapparater. Synd att jag aldrig lyckas lära mej konsten att raka mej med hyvel. Jag ser ut som jag slagits med en hankatt i mars eller möjligtvis likt någon som fått för sej att cykla hem sent en midsommarnatt. Ni förstår utseendet jag tänker på. Utseendet jag får är i alla fall inte särskilt förtroendeingivande speciellt inte när man ska stövla in på ett 5-stjärningt hotell för att kika på deras olika rumsalternativ och försöka träffa rätt person för att diskutera pris osv. Får göra ett nytt försök i KL i övermorgon. Inte riktigt hur jag planerat min dag där. Annars blir det att försöka köpa en på nätet.

George Town

Järnvägsstationen i Gerorge Town var den största byggnaden här när den byggdes. Frågan är varför byggdes den på en ö utan järnvägsförbindelse?? Den ligger på bekvämt avstånd till förjan som går över till Butterwoth i alla fall och där finns det järnväg.

Fortet var lite av en besvikelse, inte i närheten av dom mäktiga skapelser man ser i Indien. Men det måste fyllt sin funktion när Ostindiska kompaniet behövde trygga handelsvägar. Fyren och klocktornet från 1897 alldeles utanför fortet var mer sevärda.

 

St. Georges Church som tod färdig 1818, sägs vara ett av bevisen på ekumeniskt samförstånd. Här finns kyrkor, moskéer, tempel av olika utan att man slåss i religionens namn.

  

Utanför Penag State Museum står en gammal Rolls utan förklaring varför den står där. Inne finns en intressant redovisning av Penangs historia och alla folkgrupper som satt sin prägel på ön.

 

Paula Penang

Gerorgetown på Paula Penang har en liknande atmosfär som Kuching. En mysig mix av äldre kolonial bebyggelse med Kinesisk och Indiskt inflytande. Allt har satt sina tydliga prägel på stan. En frukost bestående av Roti canai och lunch med Nasi Goreng Pattaya då vet man att man är på rätt spår. Man är i Malaysia. Här är luftfuktigeheten hög och tillsammans med värmen blir det lätt att man faller in i lokalbefolkningens tempo. Klart långsammare än min vanliga stil. Känt mej lite seg i dag. Kan bero på gårdagens 13 timmars resande i kombination med värmen. Men jag har ju även kört full fart i 2 månader utan någon dag att riktigt bara koppla av. Det har varit jakt på nya platser, stränder och hotell eller jobb med Gibbonaporna. Får ta igen mej när jag kommer till Boracay. Får väl lägga ihop alla helger och röda dagar som bara rullat på i full fart och lägga mej på den kritvita stranden och njuta några dagar. Måste nog in till fastlandet i morgon för att kontrollera varför tågen inte går samma rutt som tidigare år. Det är möjligt att natttåget från Hat Yai fortfarande kommer upp till Butterworth men inte går att boka därifrån. Saker måste inte vara logiska alla gånger. Men det får bli i morgon. Kunde inte reda ut det här ute på ön i dag i varje fall.

Summering

Sitter sista kvällen här på GRP och försöker summera tiden här. Har fått vara med om en hel del kul saker. Fick igenom mitt namnförslag på en av dom nyfödda Gibbonungarna New be. Slog det 4 år gamla försäljnings / intäkts rekordet för en dag med 35 %. Alla pengar som kommer in från donationer, försäljning och adoptioner. Gjort upp om att kunna ha volontärjobb här på GRP som en del i mitt utbud av resor. Vilket var ett av dom primära syftena med min tid här, förutom att hjälpa till naturligtvis. Varit med om att släppa ut en Gibbonfamilj i det fria. Varit med när vi upptäckte att en tidigare frisläppt familj fått tillökning. Hjälpt till att få en deppad Gibbon på bra humör. Det kändes lite vemodigt när jag gick runt för att mata alla på rehabiliteringavdelingen för sista gången i dag. Tror att jag kommer att återvända hit. Känns bra att hjälpa till med något som detta. På bilden ser ni den andra nyfödda Gibbonungen Omyim som betyder glatt ansikte på Thailänska. Nu bär det av till Malaysia.

Prova på som Gibbon psykolog

Den Gibbon som vi senast fick till projektet Nong slutade att äta och var lite apatisk. Så vi flyttade henne från dom andra i karantänavdelningen. Dr Tam trodde att hon var lite deprimerad. Han var ju van att ha kontakt med människor varje dag efter som hon hållits som husdjur. Jag tog på mej att hålla henne lite extra sällskap då och då. Nu ”flinar” hon glatt varje gång jag kommer och ger mej handen och gärna en fot också ut genom buren. Så att jag kan hålla handen och klia och klappa lite grand. Sista dagarna har hon börjat äta riktigt bra. I morse var första gången hon stämde in i lite ”morgonsång” med dom andra Gibbonaporna i karantänavdelningen. Så vi kan nog snart flytta in henne till dom andra igen.

Ytterligare nytillskott

Vi har nu hittat en till nyfödd gibbonunge som fötts i en grupp som tidigare släpps ut i det fria av GRP. Känns som det varit en verkligt bra tid att vara här. En ny familj i det fria 2 ungar som fötts i det fria och vi väntar även på en födesel i rehabiliteringsavdelningen. Vilket gör att det blir en till Gibbonfamilj som ska ut i det fria snart.

Återblick

Har varit rätt slö när det gäller att uppdatera bloggen ett tag.

Så jag får göra en tillbakablick. Julafton firade vi alla här tillsamman med julklappsutdelning och gemensam middag. På nyårsafton var jag ledig. Jag använde dagen till att kika på olika stränder och ett besök vid Big Buddha. En jättestaty av Buddha som är Byggd med utsikt över stora delar av södra Phuket. Sedan var jag och träffade min brors flickvän en stund. På kvällen for hela "Gibbongänget" in till Phuket Town och åt middag för att sedan fira nyårsafton nere på Kata beach. Där var det fyrverkerier och svävande ljuslyktor ut över vattnet. Tog det rätt lugnt skulle ju jobba klockan sju på morgonen i karantänavdelningen.