Utsikt över stranden

Senast jag var här hade bygget av ett nytt hotell startat vid södra änden av White beach. Maskiner höll på att ”tugga” sej ner genom berget över stranden. Jag var då rätt säker på att dom skulle förstöra den delen av stranden. Men kan nu konstatera att jag hade fel. Man har bygget ett väldigt lyxigt ställe med bara 20 sviter. Från en av president sviterna har man en av dom bästa utsikterna över stranden här på Boracay. Det starka motljuset förstörde tyvärr bilden, ni får tro mej i alla fall. Allt är väldigt stilrent byggt så att det passar in i omgivningen. Här har duktiga formgivare och arkitekter varit i farten. Men det är garanterat inte billigt.

Patay

Det är helt klart andra seder här när det gäller begravningar. Kistan ligger hemma hos den dödes familj i 15 dagar. Där träffas släkt och vänner ser den döda en sista gång och umgås. Man sjunger spelar kort och det går åt en hel del öl också. Efter som det oftast är rätt stor släkt så kan det vara rätt välbesökt mellan varven. Närmsta släktingarna tillbringar ofta hela natten där. Närmsta släkten blir väl ner till tremänningar som vi ser det. Här är dom alla kusiner, skillnaden görs i om det är 1:a 2:a 3:e osv. 2:a är tremänning i våra termer. Även små barn är med och det hela känns som ett mer naturligt förhållningssätt till döden an det vi har i Sverige. Vi varkar ju tro att döden inte finns. Som om vi inte bara har nollvision i trafiken, utan som vi har den för döden som helhet. Men det här sättet är samtidig rätt dyrt i förhållande till lönenivån här i Filippinerna. Kistan på bilden kostar ca 2 årslöner och här har man sällan någon försäkring som betalar. Utan släktingarna hjälper till att betala. Lägger man sedan till mat och dryck som finns under dom 15 dagarna och på den här ”patayan” som man kallar det hyrdes även en videokemaskin in så att alla som ville kunde vara med och sjunga. Jag tror inte att det är så vanligt. Utan ett önskemål från den bara 25-åriga kvinnan som ligger i kistan. Den lokala videokebaren hade verklig dåligt med besökare. Men kompenserade detta med försäljning av öl till sörjande. Det finns gungor och karuseller i det mesta här i livet, även i döden som det verkar. Om någon undrar frågade jag en av släktingarna om det var OK att lägga ut bilden.

Ta kort vid snorkling

Inte helt lätt att lyckas med foton under vattnet. Att hålla en kamera i handen när man simmar drar ned på farten, Framför allt när man inte använder simfenor. Så kameran kommer inte med varje gång. Så helt enligt Murphys Lag så ser man dom intressantaste sakerna när kameran inte är med. Så trots att jag sett Muränor och sjöormar flera gånger så är jag utan kort på dem. Men att uppleva dom är bättre än att få kort så jag ska väl inte klaga.

Skymning

Vid skymningen dukas det upp på stranden. An kan sitta och njuta av havets läckerheter och solnedgången samtidigt. Om vädrets makter står en bi i alla fall :o)

Men av någon anledning vägrar bilden att laddas ner till bloggen i dag. Får återkomma med den senare och det blev nu.

Fundersam

Nog blir man lite fundersam när man ser en skylt som den här utanför en videokebar. Hur vanligt är det att man springer omkring med vapen i fickan. Har aldrig sett några andra vapen här än dom som vakter på banker och pantbanker alltid har. Men vapen och alkohol är nog ingen bra kombination någonstans. Sverige verkar vara rätt farligt när man läser tidningarna hemifrån via internet. Misshandel, mord och våldtäkt verkar vara vardagen där hemma. Kanske säkrast att hålla sej borta :o) Hemma bra men borta bäst, eller hur det nu var?

Olika Boracay

Under vintermånaderna när vinden ligger på från öst så är Bolabog stranden på östra sidan av Boracay ett litet mecka för kitesurfare och vindsurfare. Nästan allt här handlar om surfing. Man kan säga att det finns flera olika Boracay trots att ön inte är särskilt stor. White beach är sin egen värld med sol, bad, mat och paralydrinkar, surfarna har sin värld. Dom stora lyxhotellen sin och så finns dom ”bofastas” värld som är helt annorlunda. Man känner sej rätt privilegierad som har möjlighet att uppleva alla dom olika världarna.

Första dagarna på Boracay

Har hunnit med mitt välkomstpartyt och ett lokalt födelsedagsparty. Vilket med tanke på familjernas storlek här är en omfattande fest. Mat, dryck, dans och naturligtvis videoke, namnet för karaoke här i Filippinerna. Så det är bara att hänga på. Så det blev dans med så väl barn som med äldre damer plus en och annan sång, rutorna klarade även min sångprestation. Kul att få vara med om det genuina Filippinerna trots att man är på den mest eftertraktade turistön i landet. Internet via mobilen funkar inte så bra där jag bor. Tappar förbindelsen då och då. Inget större problem om man inte måste betala för en halvtimme varje gång man startar igen. Så när man betalat för 2 timmar och varit på nätet i 5 minuter lessnar man lätt. Åkte även på en förkylning som höll mej i säng i 2 dagar. Men nu är jag nästan som ny igen. Bor på ett lummigt ställe närmare stranden där surfarna håller till. Skönt med kabel-TV när man blir liggande i feber 2 dagar, när man skulle vilja vara på stranden.

Boracay

Väl framme vid Catiklan blir det att vänta i 1,5 h innan vårt färja får angöra hamn. Det var faktisk lika dant senast jag var här. Skillnaden är att nu känns det mer som en fördel när vi kan sitta och titta på film fram till halv sju på morgonen. Jag tycker att det är lite tidigt att väcka Ray och Rose så följer jag finnen och hjälper honom hitta ett billigt boende. Inte så lått att hitta något billigt som ung backpacker på Boracay. Men han är jättenöjd med med ett billigt doorm boende nere vid stranden. Jag funderade faktiskt på att köpa det stället första gången jag var på Boracay. Men efter som det var en juridisk process om rätten till marken struntade jag i hela iden. Det var ca 5-6 år sedan och nu om några månader så löser sej all landproblem här på ön. Över allt håller man på att mäta upp markgränser. Hade jag köpt då så skulle det ha varit min livs affär, men det är alltid lätt att vara efterklok. Till för bara några månader sedan var tanken att alla skulle måsta köpa sin mark en gång till av Filippinska staten. Hur kul hade det varit? Men jag antar att stället i dag måste det vara värt mist 50 gånger mer än priset jag erbjöds köpa för då. Men tråkigt nog tror jag att Boracay kommer att vara ett nytt Kanarieöarna om 5 till 10 år. Synd på en så vacker plats. Men det är klart att alla vill till dom vackraste stränderna. Lämnar finnen vid hans boende, han behöver nog sova, hans resa började i Krabi och sedan satt han 13 h på flygplatsen i KL. Så han såg glad men ”mosig” ut när jag lämnade honom för att hälsa på mina vänner Ray och Rose. Det blir att glatt välkomnande, alltid kul att träffa goda vänner speciellt när det var 2 år sedan sist. Lyckas övertal att vi tar välkomstpartyt i morgon i stället. Jag har ju faktiskt varit på resande fot i över 30 timmar.