Boracay

Väl framme vid Catiklan blir det att vänta i 1,5 h innan vårt färja får angöra hamn. Det var faktisk lika dant senast jag var här. Skillnaden är att nu känns det mer som en fördel när vi kan sitta och titta på film fram till halv sju på morgonen. Jag tycker att det är lite tidigt att väcka Ray och Rose så följer jag finnen och hjälper honom hitta ett billigt boende. Inte så lått att hitta något billigt som ung backpacker på Boracay. Men han är jättenöjd med med ett billigt doorm boende nere vid stranden. Jag funderade faktiskt på att köpa det stället första gången jag var på Boracay. Men efter som det var en juridisk process om rätten till marken struntade jag i hela iden. Det var ca 5-6 år sedan och nu om några månader så löser sej all landproblem här på ön. Över allt håller man på att mäta upp markgränser. Hade jag köpt då så skulle det ha varit min livs affär, men det är alltid lätt att vara efterklok. Till för bara några månader sedan var tanken att alla skulle måsta köpa sin mark en gång till av Filippinska staten. Hur kul hade det varit? Men jag antar att stället i dag måste det vara värt mist 50 gånger mer än priset jag erbjöds köpa för då. Men tråkigt nog tror jag att Boracay kommer att vara ett nytt Kanarieöarna om 5 till 10 år. Synd på en så vacker plats. Men det är klart att alla vill till dom vackraste stränderna. Lämnar finnen vid hans boende, han behöver nog sova, hans resa började i Krabi och sedan satt han 13 h på flygplatsen i KL. Så han såg glad men ”mosig” ut när jag lämnade honom för att hälsa på mina vänner Ray och Rose. Det blir att glatt välkomnande, alltid kul att träffa goda vänner speciellt när det var 2 år sedan sist. Lyckas övertal att vi tar välkomstpartyt i morgon i stället. Jag har ju faktiskt varit på resande fot i över 30 timmar.