Sista sträckan till Gilis

På båten över till Lombok möter jag en Engelsk kvinna som blir väldigt upprörd när hon inser att hon betalat ca dubbelt så mycket som mej för transporten till Gilis,men vi åker samma tripp.Väl framme på Gilis Trawangan efter en båttur där vi får se solen gå ner bakom siluetten av Bali,så ordnar jag snabbt ett rum för natten.Har ingen lust att springa runt i mörkret och jaga boende.

Padangbaj

Någon sa att man inte ska åka tillbaks till ställen man har härliga minnen från"man riskerar bara att bli besviken och att förstöra fina minnen"som vederbörande sa.Men man vill ju återvända till platser som man trivts på och även visa dom för andra.Den mysiga lilla vita stranden strax utanför byn finns kvar.Men av alla vajande palmer som tidigare klättrade uppför sluttningen bakom stranden finns bara några få kvar och resten ser ut som en mix av grustag och ruiner.Det hela är ett jättelikt Koreanskt byggprjekt som dött ut..Pengarna var visst försnillade från något konto som hörde till Koreanska försvaret och ägaren/förskingraren sitter i Korreanskt fängelse.I alla fall om man ska tro vad lokalbefolkningen har att berätta.

Mot Gilis

Nu känns magen ok, så biljett är köpt till Gilis öarna med stop i Padangbaj på vägen dit.Har fått lite blandade omdömen av läget där nu.Så det är bara att kolla upp det hela på plats.Padangbaj är inte större än att jag ska hinna uppdatera mej och bara ta en natt där.Sen sen bär det vidare mot Gilis.

Den heliga solbrännan och anledning till ett gott skratt

När jag vandrar i skuggan av träden nere vid stranden i Kuta beach slår det mej att jag inte ”solat” en enda gång på resan. Då menar jag legat i solen för att bli brun som en ”vanlig” turist. Nog har jag fått sol på mej, men jag gör lite som lokalbefolkningen, håller mej i skuggan mitt på dagen och bara ligga och lapa sol blir aldrig av. Antagligen för att jag aldrig upplever solen som något jag måste ta vara på. Fick vid mina uppdateringar av transporter reda på att det nu bara är ett bolag mot tidigare tre som flyger från Bali till Labuanbajo. Följaktligen är också priserna ca dubbelt så höga som förra gången jag var här och undersökte kostnaderna. Fick mej ett gott skratt på vägen hem mot hotellet. Bali är fullt av folk som erbjuder massage. Någon ropar erbjudanden och lämnar lappar om dom olika behandlingarna var 5:e meter. Men jag brukar hålla rätt hög fart och inte stanna för att lyssna. Men den som kom med erbjudandet i går pratade fortare än en auktionsutropare på en fiskmarknad och han därför också få ur sej hela erbjudandet innan jag hann passera. Det lät ”Good massage lick banana combo, you know you want to”. Det var en ”ladyboy" som helt klart skulle skaffa jobb som auktionsutropare i stället. Jag skrattade för mej själv flera kvarter så att folk tittade lite undrande på mej.

Världen är bra liten

När jag kommer vandrande tillbaks efter att beställt mina nya linser till glasögonen(inte skottsäkra), möter jag ett bekant ansikte. Det är Janne, ”finnen” jag hjälpte hitta boende på Boracay. Han är på väg mot flygplatsen för att flyga till Singapore. Världen är bra liten ibland. Förväntade mej nog aldrig att se honom igen. Senast jag såg honom var på ett beachparty som jag ordnat med mat dryck och en blandning av lokala och internationella deltagare på södra änden av White beach Boracay. Han verkar vara i fin form förutom en lite sönderbränd näsa. Jag önska honom lycklig resa och ger mej ut för att undersöka transportpriser.

När bra kvallite blir ett problem

När jag lutade mej ner för att ta ut elkabeln till datorn rammlar glasögonen ner i stengolvet och ena linsen spricker. Efter som jag inte ”måste” ha glasögonen hela tiden så var det inget större problem. Problemet dyker upp när jag försöker hitta ett ställe att där jag kan köpa en ny lins. ”Lessen men så här bra kvallitet på antireflex beläggningen har vi inte på glaslinser, är dom Tyska eller?” Blir svaret. Linserna är inte Tyska utan Japanska av god kvallite. Tyckte att det var lika bra att betala lite extra för bästa kvallite när jag köpte dom i Mumbai i vintras. Något jag ångrar lite grand nu. Efter att ha kollat runt en del inser jag att det finns massor av olika kvalliter och även lite olika material på ”plast linser”. Frågan är ”får jag bättre linser för att jag betalar mer?” Eller betalar jag bara mer. Litar inte riktigt på ”försäljare” här. Hade faktiskt varit enklare om jag haft lägre kvallite på linserna. Då hade jag köpt en lins och satt i. Men vissa har 10 dagars leveranstid. En sak är säker det väntar jag inte på. Tro det eller ej, jag har blivit erbjuden att köpa skottsäkra glas till mina glasögon. Har svårt att se hur det skulle hjälpa om man nu mot förmodan råkade bli träffade av en kula just på glasögonen.

Nyepi

Nyepi firandet var rätt skönt. Det gäller bara att förbereda sej på rätt sätt. Jag hade ordnat så att mitt internet via mobilen fungerade och inhandlat mat och dryck för dom 24h som vi inte skulle kunna lämna hotellet. Det normala oljudet från trafik, musik och alla som försöker sälja något försvann och man kunde höra fåglarna kvittra. Slår mej i slang med några Indonesier som tagit in på hotellet över Nyepi för att slippa vara ”instängd” på sina små rum som dom hyrde. Dom hade laddat med massor av film på datorn och även mat i mängder. Så vi hade det riktigt trevligt ända in på småtimmarna.

Kärnladdning

Man skulle kunna tro att någon bränt av en kärvapenladdning utanför Bali, men det är bara solnedgången som den här gången påminner om en mindre trevlig händelse. Solnedgången är definitivt att föredra. En massa människor samlas på stranden för att ta en öl och se solen försvinna ner i havet.

Mot Bali

Det blir för ”ovanlighetens” skull en rätt tuff resa till Bali 2 nätter på resande fot. Det planerade stoppet i KL struntar jag i då planet är sent. Känns meningslöst att spendera 50 % av tiden jag skulle få på hotellet till att ta mej dit och tillbaks till flygplatsen. Sen har vi den planerade resan från Surabaya till Bali. Men det är väl bara att sova ikapp igen. Lite tröttare blir jag när jag inser att jag prickat in Nyepi Hinduernas nyår. Först väsnas man och har ceremoniella marscher för at skrämma bort onda andar. Sen ska man inte ha något ljus på eller väsnas och ingen får gå ut under 24 h. Man har man en sorts husarreset. Som Tysken nu bosatt här på Bali uttryckte det. Men han är i alla fall arresterad i sitt hem inte på ett litet hotell. Men vad är 24h på hotellet när man är van att sitta 12h på en flygplats och vänta.

Mulu 2

I Clear vater cave rinner floden fortfarande. Även här är det massor av vackra formationer. Vi får även se en ”Razer snake”. Den är nästen 2 m lång och är anpassad till ett liv i grottorna. Den klättrar/slingrar sej upp för lodrätta klippväggen i jakt på fladdermöss att äta. Här inne startar även några äventyrs grottbesöken. Men jag har insett att jag har fel kläder/skor och för lite tid för att göra det den här gången. Får helt enkelt ta mej tillbaks nästa år. Det är svårt att få bra bilder i mörkret bixten räcker inte till. Utan ljuset bara ”äts”upp. Men jag är väldigt nöjd med mitt besök i alla fall.

Mulu

Efter frukost ger jag mej iväg till Moon Milk cave den enda grottan man får ge sej in i utan guide. Jag fortsätter ut på andra sidan grottan mot ”Vind cave” där guider kommer att möta upp. Även andra besökare som kommer flodvägen. Men det är så grunt att dom måste hoppa i och hjälpa till att skjuta båten över sandbankar och stenar. Något jag inte tänker göra med tanke på hur lång tid det tar för mina vandrarkängor att torka. Det skulle betyda att att jag reste härifrån i blöta kängor, inte så mysigt. Pratar lite med guiderna och några grottforskare från USA medan vi väntar på att övriga ska ta sej upp från floden till grottöppningen. Forskarna är där för att ta vattenprover för att se hur den högre värmen påverkar innehållet av sediment och mineraler. Som i sin tur påverkar uppbyggnaden av stalaktiter och stalagmiter. En av guiderna berättar att det vid camp 5 nedanför ”The pinakles” är ca 10 grader varmare än vanligt nattetid och att hon för första gången upplevt svårighet att sova där uppe pga. värmen. Men hon verkar trivas bäst med att utforska grottsystemet. Som längst har hon tillbringat en hel vecka under jord med att utforska nya gångar. Inne i grottorna förklarar hon hur man kan använda dom linjer som vattnet mejslat ut i grottväggarna för att räkna ut hur man ska hitta tillbaks om man är vilse där nere. Rent spontant känns det som om att se till att man inte blir vilse där nere är ett bättre sätt, men vad vet väl jag om grottforskning!? I ”Vind cave” har tidigare en enorm flod mejslat ut grottan. Men nu är det vinden som pressas ihop vid några trängre passager som ger både skön svalka och namnet åt grottan

Mot Mulu

Efter en natt i Miri Flyger jag lämnar jag kusten för att flyga till Mulu Nationalpark. Det är en kort flygning i ett nytt propellerplan. Första gången jag ser så små nedfällbara skärmar där säkerhets informationen lämnas. Väl framme tar jag en minibuss till parken, kunde jag kanske struntat i. Ca. 10 minuters gångväg. Checkar in och bokar eftermiddagens grottbesök, det blir Langcave och Deercave. Jag vill gärna se när miljoner fladdermöss lämnar Deercave på kvällen. Dom uppskattas äta 30 ton insekter varje natt. Inte illa jobbat. För senare förklarat av guiden att det är anledningen till att man inte besväras nämnvärt av myggor i området. Vart håller alla Svenska fladdermöss till när man behöver dom som bäst? Efter besöken i grottorna med sina vackra formationer kommer vi lagom ut för att bevittna när fladdermössen ger sej ut på natten matrunda. I omgång efter omgång ger dom sej iväg. Man kan höra hur vingarna av tusentals fladdermöss åt gången ger ett surrande ljud ifrån sej. Här får vi också se hökar (uppe till höger i bilden)som tar sej ett skrovmål av fladdermöss. Det är inte utan att man önska att kameran med ordentlig zoom var med såndana här gånger. Men den klarar inte kort under vattnet och tar betydligt mer plats. Man kan som vanligt inte äta kakan och ha den kvar. Efter en god middag är det rätt skönt att krypa ner i sängen tidigt. Det blev inte många timmars sömn i Miri och resan från Legaspi med en väldigt lång väntan på flygplatsen Clark (inte alltid bra när det flyter på bättre än beräknat) känns av.

Snart dags för farväl

Snart dags att lämna Filippinerna för den här gången. I morgon flyger jag till Borneo. Tänker kika på Mulu nationalpark och dom berömda grottorna där. Men innan jag är där har jag en natt på buss,byte av buss i Manila och 3 olika flyg för att komma dit. Men så är livet när man utforskar nya spännande resmål för alla som vill ha upplevelser och äventyr. Några dygn på resande fot blir det ibland. Det får man ta igen någonstans där det passar.

Mt. Mayon

Känd som den perfekta konen reser sej Mt. Mayon utanför Legaspi. Det är lite så länge sedan som det var vulkanutbrott här. Det ryker fortfarande lite från toppen och det luktar svavel om en del vattenpölar i stan. Man kan se spår av aska överallt på gatorna. Jag pratar med en man som vanligtvis jobbar med att bygga kraftverk, men för dagen jobbar i fruns lilla restaurang. Han berättar att det var ett riktigt skådespel framför allt på kvällarna när dom kunde se lavan rinna ner för sidan av vulkanen och eld och gnistor sprutade upp från toppen. Det måste för övrigt vara ett verkligt slöseri med kompetens att ha honom där. Han visar mej papperen på att hans lön för att åka till Spanien för att vara projektledare för ett kraftverksbygge kommer arr vara 11 000 Euro. En halv förmögenhet här i Filippinerna. I förgrunden på bilden syns en sk. Jeepney viket är en kvarleva efter dom ombyggda jeeparna som utgjorde basen för transporter här efter andra världskriget . Dom är oftast verkligt färgglada och utsmyckade.

Research

Gör en grundlig research av alla boenden i Donsol. Även dom jag inte kikade på sist jag var där. Det har kommit några nya ställen som är trevliga. Tidigare var det väldigt begränsat. Priserna för att simma med valhajarna är oförändrat om jag mins rätt i huvudet. Pratar med en man som simmade med 10 valhajar i går. Varav en som han simmade med i 15 minuter, han var mer än nöjd.

Morgonpromenad runt Masbate

Efter att ha köpt biljetten till Pilar direkt när biljettförsäljningen börjar, så tar jag frukost. Går till närmsta bankomat för att fylla på pengar. Det finns ingen bankomat i Donsol. Lång kö vid bankomaten trots att det är tidig morgon, inte bra. Ingen får ut några pengar. Ger mej iväg runt stan i jakt på fungerande bankomat. Får se många skyltar med texten ”of line”. Efter mer än en timme är det dags att ge upp och gå tillbaks till hamnen. Gör ett sista försök vid bankomaten närmast hamnen och helt plötsligt funkar det. Med förstärkt kassa bordar jag båten. 1,5 h morgonpromenad blev det.

Mot Masbate

Båtresan till Masbate island tar 4,5 h. Det är en stor ”Banka” det vanligaste lokala färdmedlet mellan öarna här i Filippinerna. Ombord finns också 3 polska killar som är på väg mot valhajarna. När jag pratar med andra på båten inser jag att vi kommer att vara för sent i Masbate Town för att hinna med sista nåten över till Pilar. Det ska vara 2 h med en buss som vi måste vänta ca 2 h innan den ska gå. När vi anländer finns där horder av motorcyckel förare som erbjuder sina tjänster till fantasipriser. Polackerna är stressade och ger sej iväg. Själv tar jag det lugnt och ser lagom ointresserad ut och erbjuder att betala lokalbefolkningens pris. Efter en stunds prutande är jag nere på 40 % av ursprungspriset och ger mej iväg. Rätt snart kör vi om Polackerna som verkar ha fått tag på klena fordon. Dom har i och för sej rätt stor packning som tynger ner. På vägar som på dom bra sträckorna i bästa fall kan beskrivas som usla gör den extra vikten stor skillnad. Man är rätt mör efter 2 h bak på en MC guppande upp och ner i dammet. Problemet är att Filippinerna är 7000 öar och antalet flyghubbar är begränsat till Cebu och Manila. Så endera blir det att flyga vi dessa ställen även om det är världens omväg, eller så blir det lokala alternativ. Efter en dusch på hotellet och en seafood pasta så är man på topp igen.

Vad har man på balkongen.

Lite andra saker här i Filippinerna än hemma i Sverige. Mina värdar har en sugga och 4 kultingar på balkongen. Man blir lite snopen när man ska gå på muggen(den är också där ute) Men ska man överleve med en stor familj så gäller det att vara flexibel. 7 egna barn i familjen och så bor 2 barnbarn där. Ändå tas jag emot som en gammal vän i familjen.

Iväg från Boracay.

Så bär det iväg från Boracay. Får en sista solnedgång kvällen innan när jag träffar Kenta en före detta kollega nere vid stranden. Känns lite vemodigt att dra iväg den här gången. Jag börjar få en hel del vänner här nu. Men det är dags att jobba lite mer effektivt ett tag igen. På tal om effektivitet så var det nästan omöjligt att få fram tidtabell för båtarna från Roxsas till Masbate. Efter flera dagars jagande efter information blev det att sätta sej ner och klura ut vem man skulle lita mest på och vilket förslag som i alla fall någon reservmöjlighet om det skulle visa sej vara fel i alla fall. Jag har uppgifter om allt från att båten inte går alls till att den ska gå flera gånger om dagen. Tar en motorbike till piren. Efter båtturen över till Caticlan tar jag en en L3 (van) till Kalibo och en ny L3 till Roxsas. Där blir jag upphämtad av släktingar till uppgiftslämnaren. Inbjuden att övernatta hos dom. Det visar sej att dom har sin egen tricyckle i familjen. Dom bor bara några hundra meter från där båten går mot Masbate. Allt väl så långt. Jag och undommarna i familjen åker till mrknaden där jag köper 1 kg Lapu Lapu filet, en riktigt god fisk som vi grillar. Så det blir lite fest med familjen.